Läste Aftonbladet igår med ett svepande finger på telefonen om oroligheterna i Nigeria. Utförde ett arbete där för knappt tio år sedan och det såg likadant ut även då tyvärr. Kanske inte riktigt just precis där jag befann mig, men nog för att det sköts och slogs ihjäl i andra städer. Att vara vit och åka bil innebar att det var tvunget att sitta i baksätet i mitten, inklämd mellan personal från anläggningen där jag arbetade. Att checka in på hotell visade sig vara tvunget att det skulle kontrolleras om rummet verkade säkert. Hur dörrars säkerhet såg ut och hur rummet låg i förhållande till hur det såg ut utanför. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna resa, exempelvis hur malaria-tabletter påverkade sömnen med våta drömmar. Inte som ni tänker nu då alltså, utan mardrömmar med hastigt uppvaknande badande i svett. Om hur enbart lysmaskar visade oss vägen till hotellet i mörkret efter arbetets långa dagar. På samma innergård där vi destillerade kvicksilverkontaminerat lysrörspulver stod en kvinna och kokade sin tvätt och hennes getter och grisar delade bete. Då det inte fanns någon el framdragen användes ett elaggregat som drevs av diesel och brummade ljudligt in till sena timmen om kvällarna, tills grannarna klagade minst lika högt. Ganska förståeligt. En dag vid ett besök av familjen Adegokes kontor, attackerades bilen vi satt i av ett helt gäng. Vi kom inte en meter och när hopen av ursinniga människor gungade bilen fick Dayo Adegoke nog. Han hissade ner bilrutan och visade sitt ansikte, som kändes igen av en i folkmassan. Han stack ut några dollar och fick en ursäkt och ett tack för slanten. –Mitt ”bevakningsteam” kände inte igen bilen, sa Dayo med ett leende. Poliser mutades, eller rättare sagt krävde några dollar var gång man passerade en patrull i någon korsning. Man sticker ju inte upp mot fyra, fem beväpnade poliser med fingrar bestämt pillande på avtryckaren i ett oroligt land. Tanken på att ha egen hyrbil fanns inte, kan jag säga. Jag följde med Plant Manager hem en dag på middag och för att se hur hon bodde. Jag skrämde skiten ur ett gäng ungar som sprang runt husen och lekte, då jag äntrade gårdsplanen. Mitt bleka ansikte fick alla barnen att skrika rakt ut, samtidigt som dem kutade åt alla håll. När dem senare förstod att det inte var ett spöke, kom dem fram en efter en och undrade om jag ville spela fotboll. Klart man ställde upp. ;) Många hjärtliga skratt. Ett visitkort i fel händer i detta land resulterade i att det ringde dag som natt i telefonen ett par månader efter jag kom hem. Högst irriterande innan en överrenskommelse om att inte ringa fler gånger träffats. Hur det ser ut nu vet jag inte men då, var Nigeria ett korrumperat land. En ombokning av biljett som kostade hundratrettiofyra euro ersattes med sju dollar och försvann med ett ctrl+alt+delete på flygplatsen. Ett enda handslag med pengar i handen till en främling så fixades transaktionen. Vi är lyckligt lottade på ett visst vis på denna sidan av klotet i min mening. Alla dessa oeniga folkgrupper i religionens namn. Varför ska det vara så svårt för de som ska kalla sig vuxna människor att hålla sams och respektera varandra? Människan som anser sig vara den smartaste, har inte kommit långt i utvecklingen precis. Av historien har vi lärt oss...?
Kategorier:
Allmänt