Ombord på en av Wallenius bilfärjor vid namn MEDEA i ett dagrum, satt vi och skrockade glatt över en öl. Glada toner om allt mellan himmel och jord. Trevligt och lugnt på alla vis. In kom Båsen (Båtsman) och satte sig ner i en soffa mitt emot oss. Satt där bara, i sin overall och tittade, lyssnade lite med ett leende mot oss. Plötsligt så lyfter han ena handen mot en kollega som vi kan kalla A och pekar, lite sådär med vippande pekfinger mot honom och säger med rosslig basröst på finlandssvenska, -Jag ser att du där, är en sådan där antagonist. Då detta hände så hade jag inte en aning vad en antagonist skulle vara för något. Min kollega bröt sin konversation med en annan kollega och vände sitt ansikte mot Båsen. -Va? -Jag? Båsen: -Ja, just du ja! Kollega A, som nu blev rosenrasande och högröd i ansiktet svarade med an hel harang av alla negativa ord han kom på i stunden; -Jaha, då är väl du en jävla, fascist, nazist och många andra ord spottandes, mot Båsen. När han kom till ordet kommunist, så svarade en annan, kollega, med att säga, -Jag är kommunist! Denna nu upprörda kollega A, hejdade sig något och kom på sig med, att han trampade en från sitt egna lag på tårna. (Lite som i Karl-Bertils Jul, Va falls, har jag en kommunist vid min barm.) Då fortsatte diskussionen om kommunismen mellan dessa herrar och vad allt detta innebar, samt att det hettade till lite innan båda de började ifrågasätta hur nu detta bråk hade uppstått? Kollega A hade fått en mer normal färg i ansiktet och pekade bort mot soffan rakt över och säger, -det är ju den faaan där som startade allt, han i soffan! En soffa som nu stod tom och utan någon Båtsman. Ibland kan det vara bra att inte fatta allt. Inte alltid så bra att bara snacka vitt och brett, när man inte vet ords innebörd. Smartast i denna händelse var ju Båsen. Han hade järnkoll på vad en antagonist var för något. Han var ju den
