En äldre kollega som tyvärr inte längre finns i livet, har förgyllt hela mitt liv med alla berättelser han hade. Jag kommer ihåg att jag var på väg att åka hem till honom med en tårta och en diktafon, för att på något sätt föreviga dessa berättelser han hade om sin uppväxt och liv. Tyvärr så blev det aldrig av, för när jag bestämt mig för detta så fick jag reda på att han avlidit. Denna kortväxta man, med ett sanslöst fjunigt grått krulligt hår. Håret var som en övermogen maskros, som man som barn inte kunde låta bli att blåsa på. Blåste många gånger på detta huvud, de gånger man stod jämte honom i diskussioner om hur ett arbete skulle planeras. Han kom till Sverige efter andra världskriget någon gång. Hans berättelser hur hans mamma som arbetade som postkassörska och hur han som 12-13 åring var med i Hitler Jugend. Alla fick fylla sandsäckar till skyddsvärn åt armén, inklusive hans mamma då hon var ledig om helgerna. Detta var ett sätt att överleva, då tiderna var hårda. Hans pappa nämndes aldrig så jag antar att han stupade i kriget i stor sorg. Denne man var heelt ovetande om mycket trodde många, men jag tror att han många gånger spelade lite ovetande. Man klarar sig undan en hel del saker i livet med en finurlig image.
Jag satt en gång efter en lunch i ett allrum intill mässen och spelade lite på ett trumset. Norska rederier hade eller kanske fortfarande har filippinsk besättning, som är för övrigt väldigt duktiga musiker. I iallafall så fanns det ett trumset, gitarr och bas på denna båt. Ett gäng riktiga vältränade sjöbusar från Filippinerna, som utan tvekan skulle kunna sticka kniven i den som ställde till orätt, satt och lirade domino längre ner i rummet. Jag kan informera att jag trummade väldigt tyst, så tyst det bara går på ett akustiskt sådant. Jag tittar upp och ser Baron går förbi dörrhålet, vänder tillbaka och stannar upp. Plirade med ögonen och bet av en stor bit på ett äpple och utbrister, -Hallåå Jonas...sitter du häar, med sin tyska brytning så att äppelbitar flyger ut ur munnen. -Mmmm...får jag pröva trummorna liite? - Hür va det nü näar jaag va Hitler Jugend? Han missade fullständigt att det satt 6-7 man, som tittade upp med arga blickar. Hitler Jugend och dess betydelse förstod samtliga i domino-spelet. Han trummade på en marsch och tjoade till - Såå va det jaa! Han log, tog ett nytt bett i äpplet och gick ut. Där satt jag...nickade lite åt herrarna i besättningen, log lite ursäktande samt avlägsnade mig snabbt som en avlöning. Man kunde aldrig bli arg på denna fantastiska person. Må han vila i frid, men historier om Baron kommer alltid finnas kvar.
Kommentarer:
Kommentera här:
Du skriver och beskriver väldigt bra och målande, jag känner mig delaktig...och håller på att du så småningom skriver Boken om Jonas liv och leverne :)