Så här en dag innan avfärd mot ett nytt land, snurrar en sista tvätt i maskinen. I väntan på att det ska snurra färdigt, ser jag tvätten rullar runt. Swosch, swoscha swosch snurrar det och lite i tanken färgas tvättmaskinens vatten gult, rött, grönt och alla regnbågens färger. Jag kommer då att tänka på när jag står inne på en lite märklig bar, på Bourbon Street i New Orleans. En långsmal Daiquiri-bar, en sådan där med endast en dörr och ett fönster mot vägen och där en hel vägg var täckt med en massa miniatyr-tvättmaskiner, vars innehåll snurrade i olika färger. – Nej, det snurrade inte i mitt huvud, om ni nu tänkte detta? Det var maskiners innehåll som blandades och jag gick nog bara in där för att kolla vad fasen det var för något. Säkert något sött klibbigt och nog inte i min smak? Jag fick min nyfikenhet besvarad och gick där ifrån. Nu så här långt i efterhand, så kan man nog beskriva min känsla och syn som en förvirrad Oliver Twist då jag gick runt på Bourbon Street. In och ut överallt i butiker och pubar med levande musik. Där fanns allt och mycket var helt nytt i jämnförelse med den lilla hamnstaden jag hade där hemma. Folk som stod och drog i sig lustgas i någon slags behållare, lättklädda damer med färgade peruker och höga stövlar, precis som i filmen Pretty Woman. Ett ställe vi råkade hamna på ena kvällen hade damerna knappt inte ens några kläder, samt att deras danspartner var ett kromat rör. Jösses! Pubar där musiker kom och gick precis som dom ville. Det kunde plötsligt komma in en snubbe på en bar med en trumpet och dra av ett sju-jäkla solo mitt i en låt som lirades av ett band, för att sedan bara försvinna från sina nyvunna bandmedlemmar med en high-five klapp och ett leende, en slags Drive-In för musiker. Kanske en trumpetares Blow-n-Go? -Hur lät det nu då? - ah ni fattar. För att hämta andan av allt en liten stund, vek vi in på en annan mindre pub. Denna låg på en avstickare från Bourbon Street. Även detta ställe var långsmalt, med en tung robust dörr och ett jättestort spröjsat fönster. Som ett jättestort schack-bräde. Litet mysigt hak där en bartender stod och torkade disken och nickade välkomnande mot oss. Det låg en i stunden ganska skön tystnad över stället. Vad vi i denna stund inte visste, var att här skulle utspelas en tragisk syn av rasism och misshandel. Senare denna kväll efter att några av oss lämnat stället, fick vi höra att vår elektriker ombord, åkte på stryk. Ett knä i ansiktet och en flaska i huvudet samt att en gammal sketen klocka stals. Värdet på klockan var nog inte ens över 10 dollar. Vi tog en taxi och elektrikern fick hämtas med ambulans. Alla var vi lite knockade, var och en på sitt vis av upplevelser.